Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken, 
ett namn som skyddar dig nu när du går. 
Din ensamhet har stränder in mot ljuset. 
 
Var inte rädd, i sanden finns det spår. 
Han älskar dig, han väntar dig i kväll, 
en kväll när du förstår hans hemlöshet 
och hur han längtar efter dina steg. 
Från evighet har han stämt möte här. 
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn. 
Du ser den inte nu, men färdas dit 
En dag skall du bekänna högt hans namn, 
hans kärleks frid som ingenting begär. 
Du är på väg. En dag blir natten vit. 
En dag och stjärnor växer ur hans famn. 
Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn. 
Du ser den inte nu, men färdas dit. 
Text: Ylva Eggehorn 1972 
Musik: Lars Moberg 1974